Slåtterentreprenad

Slåtter entreprenad med lie

 

Manuell slåtter med lie

Vårt mål är både att sköta fin natur, bevara och utveckla kulturarvet och utveckla hantverket med lieslåtter.

Som entreprenör i lieslåtter som yrke är det mycket spännande att vara med att driva och följa utvecklingen.

 

 

 

 

Uppdrag vi utför med lie

 

Vi utför lieslåtter åt bla Länsstyrelsen, Kommuner, Landsting, Naturvårdsverket, Vägverket, Naturreservat, Svenska Kyrkan, Slott i Sverige, Gods och gårdar, samt privata kunder.

 

Slåtter av gräsmatta med lie

 

Slåtter av vandringsleder med lie

 

Slåtter av rastplatser med lie

 

Bäckslåtter med lie

 

Slåtter av våtmark

 

Restaurering av bäckar, åar och sjöar

 

Ängsslåtter med lie

 

Slåtter av värdefulla ängsmarker

 

Restaurering av äng med lie

 

Betesputsning med lie

 

Slåtter av beten med lie

 

Slåtter av hästbeten med lie

 

Slåtter av hö eller hösilage med lie

 

Slåtter av fornlämningar med lie

 

Slåtter av parker med lie

 

Skötsel av ängar för stöd vid lieslåtter

 

Inventering av stöd för lieslåtter

 

 

 

 

 

 

 

Tidsåtgång vid lieslåtter

 

Varje ängsuppdrag eller betesuppdrag är unikt och arbetstiden varierar, vilket gör att vi lämnar anbud på slåtteruppdrag med lie.

Som utgångspunkt för en lättskött äng finns ett baspris. Vid besvärande element i ängarna ökas budet. Besvärande element kan bland annat vara:

Mycket sten, många stubbar, många tuvor,mycket oslaget gräs från tidigare, lämnade grenar efter röjningsarbete, hård växtlighet, nedtrampat gräs, starkt sluttande terräng.

 

 

 

 

 

Kostnad för lieslåtter pris per timma

 

Llieslåtter Tidaholm :- per timma

 

Llieslåtter Hökensås :- per timma

 

Llieslåtter Habo :- per timma

 

Lieslåtter Skövde :- per timma

 

Llieslåtter Jönköping :- per timma

Leslåtter Stockholm :- per timma

 

Lieslåtter Göteborg :- per timma

 

Lieslåtter Skåne :- per timma

Lieslåtter Värmland :- per timma

 

Lieslåtter Gotland :- per timma

 

Lieslåtter Öland :- per timma

 

Lieslåtter Visingsö :- per timma

 

 

Vi lämnar på förfrågan fasta priser på lieslåtter

 

Samtliga priser exkusive moms

 

 

 

Liens historia

 

 

Ängen och lien har i mycket en gemensam historia. Utvecklingen har ibland gått långsamt och ibland gjort snabba hopp. Nu är vi i slutfasen av ett snabbt hopp i utvecklingen.

De första liarna lämpliga för grässlåtter börjar förekomma under andra århundradet efter Kristi födelse. Det var så kallade kortliar med 20–30 cm långa blad. Från samma tid finns fynd av räfsor. Med ledning av dessa redskapsfynd i arkeologiskt material kan man räkna med att de första ängarna uppträder vid denna tid. Troligen var det bördiga marker med högvuxet gräs som slogs med kortliar, eftersom det var svårt att slå tätt utmed marken med denna typ av lie. Under senmedeltid kom långlien av den typ som använts in i vår tid. Med detta redskap fördubblades arbetskapaciteten enligt skördeexperiment.

I och med tillkomsten av lantmäterikartor på 1630-talet kan vi få en bild hur ängarna låg i landskapet. Ängsarealen var fem, ibland upp mot tio gånger större än åkerarealen. Runt åker och äng, som kallades gärdet, löpte en gärdsgård av trä, ungefär som vi kan se vid hembygdsgårdarna idag fast tätare. Gärdsgården hindrade husdjuren att äta upp det som skulle skördas. Ofta fanns det ett särkskilt gärde utan åkrar, som kallades ängsgärde eller ängshage. Här kunde man släppa in betesdjuren så fort höet kommit in i ladan. På den andra ängsmarken måste man vänta med betet tills säden hade skördats.

Ängarna nådde sin största utbredning under början av 1800-talet. Därefter kom vallodlingen successivt att ta över rollen som höproducent. Ängarnas tillbakagång gick snabbt i slättbygderna medan de levde kvar i liten skala långt in på 1900-talet på småbruk i skogsbygderna. Ännu in på 1980-talet kunde man hitta ängsfragment som slogs av äldre bönder. Åtskilliga av dessa hålls fortfarande i hävd av ideella krafter.

 

 

 

 

 

 

Slå med lie

 

Slåttermarkerna täckte för ett par hundra år sedan en stor del av landskapet, uppskattningsvis 15-20%. I dag finns i bästa fall en promille kvar. Denna spillra har, precis som gravhögar, kyrkor och gamla jordbruksredskap, ett stort kulturhistoriskt värde. Tyvärr har man ofta glömt bort det kulturhistoriska värdet i landskapet, när man försökt rädda delar av den gamla allmogekulturen. Det som trots allt finns kvar av slåttermarker kan ge oss en liten glimt av vad som en gång funnits. Ängarna bidrar till att hålla liv i konsten att slå med lie. Ännu finns inget redskap som överträffar lien när det gäller slå i steniga och tuviga marker, åtminstone inte om syftet är att bevara floran.

Slåtter har förekommit i åtminstone 3000 år och omtalas både i Ordspråksboken och Amos i Gamla Testamentet. I Sverige finns ett fynd av räfsa från 200-talet. Man hade knappast användning av räfsa om det inte fanns lie. Så vi har troligen en tvåtusenårig slåttertradition i landet. Det vore illa om den skulle upphöra i våra dagar.

Slåttermarken har mycket gemensamt med betesmarken när det gäller växt och djurliv, men lie och mule påverkar växtligheten på delvis olika sätt.

Lien gör ingen åtskillnad mellan olika arter utan kapar alla växter på samma höjd, medan ett betande djur väljer det smakliga och ratar det det osmakliga under förutsättning att det inte är brist på bete.

Vid slåtter utmagras marken i högre grad än vid bete. En stor del av det djuren äter återförs till betesmarken genom urin och spillning.

Trampkänsliga arter har lättare att överleva i en slåttermark. I betesmark kan de i bästa fall överleva på refuger där djuren av olika anledningar inte kan trampa, t ex nära stenar och träd.

Det finns även andra skillnader mellan äng och betesmark som är svårare att tolka. En rad kalkgynnade växter, exempelvis darrgräs och vildlin, kan växa i slåttermarker i kalkfattiga trakter. Det verkar som slåtterbruket ersätter kalken. En del nordliga arter, exempelvis ormrot och smörbollar, har tack vare slåttern kunnat sprida sig söderut. Nu när bara en lite spillra av ängarna finns kvar, har de blivit sällsynta även om de kan leva kvar en tid i svagt betade marker.

Sammantaget har slåttermarkerna värden som ökar den biologiska mångfalden, bevarar en intressant kulturhistoria och rymmer dessutom stora skönhetsvärden.

 

 

 

 

 

 

Liar

 

Sliplie

 

Den slipade lien är historiskt sett den mest kända i Sverige tills knacklien tog över.

Sliplien är den i Sverige mest använda, är känd och förankrad i våra traditioner. Tyvärr tillverkas inte längre

några liar i Sverige, alla importeras, från f.f.a. Österike. Ett viktigt teknologiskt samband mellan

producenter och brukare av utrustning är därmed brutet. Detta syns också på de liar som säljs i

Sverige idag, de ärver allt mer av knackeliens formgivning och egenskaper. Att slipa en lie är

vanligtvis, om inte speciella förutsättningar gives och därtill anpassad teknik är känd, mycket svårt.

 

 

 

 

 

 

Knacklie

 

Knackelien är den mest kända och använda i Europa och övriga världen och revolutinerade många svenska lieanvändare för sin överlägsenhet i användarbarhet, skötsel, slipning och hantering.

Knacklien är vanligtvis något tunnare och lättare än den slipade. Dess egg kallhamras mellan hammare och ett

litet specialanpassat städ. Resultatet blir en mycket tunn och skålformad egg. Knackelien är

dessutom något enklare att lära sig att slå med eftersom den är bredare och inte helt rak i förhållande

till horisontalplanet utan buktar något då den ligger på marken. Det gör den mindre känslig för att

fastna i jord och få stenskador.

 

 

 

 

 

 

Ängens värde

 

Ängens huvudsakliga uppgift var att förse husdjuren med föda under vinterhalvåret, då de inte själva kunde gå ute på bete. Det var inte bara hö som ängen gav utan även löv från hamlade, topphuggna, träd. Ju större och bördigare ängar man hade, desto mer djur kunde man föda över vintern. Ju mer djur man kunde hålla, desto mer gödsel fick man till åkrarna. Därav det kända talesättet ”äng är åkers moder”.

På sensommar och höst var ängen betesmark. Djuren betade ”håven”, återväxten, som oftast var näringsrikare föda än utmarkens magra gräs. Betet höll efter sly och buskar, som gärna ville växa upp där det var svårt att komma åt med lien, till exempel vid stenar och rösen.

 

 

 

 

 

 

Sköta betesmark

 

De svenska betesmarkerna är en resurs som använts under hundratals, ibland tusentals år. Vårt landskap har genomgått stora förändringar. Men det är framförallt de senaste hundra åren som samhällsutvecklingen gått fort och förändringen är så påtaglig att många arter är hotade idag.

 

 

 

 

 

Sköta hästbete

 

De flesta hästar mår bra av att gå på bete en period under sommaren. Betesgången gör det möjligt för hästen att leva naturligt. Den får söka sin föda, får social träning tillsammans med andra hästar och kan bygga upp sin kropp i lek och vila.

 

 

 

 

 

Sommarbete åt häst

 

Under betet finns även ökad risk för skador. Det är därför viktigt att varje dag (är reglerat i djurskyddslagen) visitera varje häst som går på bete för att tidigt upptäcka sår eller andra skador. Även fästingar bör man hålla efter hos beteshästarna. Om någon häst skadas så illa att den behöver veterinärvård är det viktigt att det finns möjlighet att binda upp den eller ställa in i box för omvårdnad.

 

Avmaska häst

 

Om du lämnar bort din häst på bete är det viktigt att hästen blir omskött och visiterad varje dag. Ta reda på vad som gäller på betet för just din häst! Om hästen behöver avmaskas mot parasiter ska det göras tre dagar innan den släpps ut på ett nytt bete. Förekomst av parasiter kontrolleras i god tid innan genom träckprov som ger besked om hästen har parasiter, i så fall vilka och i vilken mängd. Avmaska aldrig "för säkerhets skull". Det ökar bara risken för resistens för avmaskningsmedel.

 

På betet ska hästarna erbjudas vatten av bra hygienisk kvalitet (dricksvattenkvalitet), salt och gärna mineraler. Betet måste omges av ett bra staket som bör kontrolleras med jämna mellanrum. Staketet kan byggas av olika material men vanligast är stolp av trä, plast eller metall samt elrep eller band.

 

Se till att det finns elektricitet i tråden så hästarna inte frestas att ta sig ut. Det är inte tillåtet att hålla hästar där staketet utgörs av taggtrådsstängsel, det förbjöds 1 januari 2010.

 

Naturbetet oftast magrare

 

Det är viktigt att betet räcker till alla hästar under hela säsongen. Hur mycket det växer beror på om det är ett naturbete eller kulturbete som hästarna erbjuds samt om de regnar i tillräcklig mängd. Med naturbete menas ängsmark där gräs, örter, träd och buskar finns. I regel är naturbetet magrare och kan passa bättre för lättfödda hästar.

 

Kulturbetet är oftast åkermark där man sått in betesväxter. Ett sådant bete kan gödslas, putsas och även plöjas upp för att så nytt. En återväxt efter hö-eller ensilageskörd räknas också som kulturbete.

 

Näringsvärdet varierar

 

I regel erbjuder betet en rik växtlighet i maj och juni. Under högsommaren i juli och början av augusti kan det ofta bli brist på bete och hästarna får vandra mycket för att kunna äta tillräckligt mycket. Hästar betar många timmar per dag. Beroende på tillgång kan det variera mellan 14-18 timmar.

 

Hästar betar i regel väldigt selektivt och vandrar mycket, vilket innebär att de trampar ner delar av markerna. De undviker dessutom att beta där de gödslar, det bildas så kallade rator, vilket är hästens naturliga sätt att skydda sig mot parasitinfektioner.

 

Betesputsning med lie förbättrar

 

Genom att med lie slå ner gräset i ratorna, förbättras betet och förekomsten av parasiter minskar. Putsning bör ske när det är torrt och varmt väder.

 

För bättre nyttjande av betet kan man med fördel växelbeta eller sambeta med andra djurslag som får och nötkreatur.

 

Under sommarens bete kommer hästen att utsättas för insekter. Hur mycket och vilka arter beror främst på var betet finns. Är det omgärdat av skog brukar insektstrycket vara högre. På mer öppna platser där det också blåser mer minskar frekvensen. En del hästar är mer besvärade än andra av insekter. Använd skydd för ögon och huvud om hästen besväras. I vissa fall behövs även täcken som skydd.

 

På vallar och beten kan det förekomma ett antal växter som av olika anledningar är olämpliga i vallar och beten. Vissa växter är direkt skadliga för hästar och andra djur och kan orsaka allvarliga förgiftningar samt även dödsfall redan i små mängder, som till exempel idegran, korsört, odört, sprängört, stånds och örnbräken.

 

 

 

 

 

 

 

 

Giftiga växter för hästar

 

Det finns ett antal växter som av olika anledningar är olämpliga i vallar och beten. Vissa växter är direkt skadliga för hästar och andra djur och kan orsaka allvarliga förgiftningar samt även dödsfall redan i små mängder, som till exempel idegran, korsört, odört, sprängört, stånds och örnbräken.

 

Andra växter orsakar inte några problem förrän hästen ätit dem i större mängd eller under längre tid.

Några växter orsakar hudreaktioner vid direkt kontakt.

 

Kunskapen om växtförgiftningar hos hästar är ganska begränsad och i de flesta fall baserad på vallstudier, vilket betyder att man med några få undantag inte känner till hur mycket eller länge hästen måste äta av växten för att bli förgiftad.

I de flesta fall undviker hästar att äta av giftiga växter, men risken ökar när betes- eller fodertillgången minskar.

 

De vanligaste substanserna som gör växter giftiga är alkaloider, glykosider, nitrater/nitriter, saponiner, oxalater, tanniner, polyyner, eteriska oljor, thiaminaser och fotosensitiviserande ämnen m.fl. Dessa ämnen kan förekomma ensamma eller i kombination med varandra eller andra ämnen i samma växt.

 

Det finns även växter som inte är giftiga, men ratas av hästarna och bidrar till dålig avkastning, dåligt näringsvärde eller dåligt utnyttjande av betet eller slåttervallen, särskilt om de har ett växtsätt som konkurrerar ut de odlade vall- och betesväxterna.

 

 

 

 

 

 

 

Vatten till hästar

 

Hästar behöver mycket vatten för att må bra. Den förlorar varje dag vätska genom träck, urin, avdunstning från hud och andningsvägar. Vatten till hästar ska hålla samma kvalitet som dricksvatten för människor.

 

Hästens dagliga behov av vatten är 5 liter per 100 kg kroppsvikt i vila. Det blir 25 liter för en 500 kg häst i underhållsbehov.

 

När en häst arbetar kan den förlora 10-15 liter kroppsvätska per timme och det betyder att den måste få dricka mer. Mängden förlorad vätska styrs av hur mycket den väger. Även ston som ger di till föl behöver större mängder vatten, cirka 50 liter per dag.

 

Om hästar får välja själva dricker de hellre ur en hink än ur en vattenkopp. För hästen som står på stall utgör dricksvattnet den absolut viktigaste vattenkällan.

 

Sämre prestation om hästen dricker dåligt

 

Ett för lågt vattenintag kan direkt påverka hästens foderintag men också dess prestation. Fri tillgång på vatten är viktigt för hästen särskilt om man fodrar med torrt grovfoder. En längre period med tillgång till foder och utan tillgång på vatten kan ge störningar i mag-tarmkanalen och eventuellt leda till kolik.

 

 

 

 

 

 

 

Betets historik

 

Stora delar av södra Sverige är präglat av det gamla bondesamhället som utvecklades för ungefär två tusen år sedan. Klimatet blev då kallare vilket ledde till att våra förfäder var tvungna att stalla in djuren vintertid. Samtidigt blev det möjligt att framställa järn och tillverkningen av redskap kunde utvecklas. Behovet av vinterfoder vid installningen resulterade i att stora arealer sköttes som lieslagen slåtteräng där ingen gödsel tillfördes. Den enda näring som fanns att tillgå var djurens spillning från stallperioden och den användes på enstaka små åkrar. När nyheter som modern växtföljd, konstgödsel och olja började användas så blev behovet av slåtterängar mindre. Det blev enklare att odla vallgräs på gödslad åkermark, dika ut blöta marker och nyodla på ängar och beten i närheten av gårdarna. Allt detta tillsammans med laga skifte, som innebar att man gick ifrån den gemensamma skötseln av marker i bysystem till gårdar med marker som sköttes enskilt, gjorde att arealen slåtterängar sjönk drastiskt. Många slåtterängar blev istället

betesmarker då traditionen att ha byns djur på skogen upphörde. Har du en betesmark med hävdgynnade arter hemma hos dig är sannolikheten att den varit slåtteräng.

 

 

 

 

 

 

Vårt biolgiskt kulturarv

 

Människans användande av naturen ger en påverkan på växters och djurs arvsmassa. Vissa egenskaper blir gynnade framför andra vilket leder till förändringar. Använder vi inte samma skötsel idag påverkas de arter som funnits tidigare. Genom att använda gamla skötselmetoder eller anpassa de morderna kan vi gynna de växter och djur som är beroende av en hävd som funnits tidigare. Ett småskaligt och varierat landskap gynnar flest arter. Se på dina marker och anpassa skötseln. Kanske går det något år att slå en yta senare på

sommaren där det växer slåttergynnade blommor, så som det gjordes förr, istället för att beta den kontinuerligt varje år. Kanske kan du nyhamla ett ungt träd som komplement till eventuella äldre hamlade träd och nyskapa miljöer som stenrösen och småvatten på lämpliga ställen.

För inte så länge sedan var det vanligt med höskörd vilket gav en stor fröspridning till skillnad från dagens inplastade

gräs. Idag skördas också gräset mycket tidigt på många håll vilket gör det svårare för en sådan art som lärkan som placerar bon på åkermarken. Varje åtgärd och förändring av skötsel du gör påverkar de arter du har på dina marker! Titta gärna på historiska kartor när du planerar restaureringar eller skötsel av dina marker. Där det tidigare varit slåtteräng brukar det gå lättare att få tillbaka hävdgynnade arter.

 

 

 

 

 

 

Bete naturbete åkermark

 

Åkermark:

används för foder-/matproduktion eller bete. Plöjbar mark som någon gång under de senaste 50-100 åren plöjts

och såtts in.

 

Betesmark:

används som betesmark till djur. Mark som inte är plöjbar men som kan ha spår av äldre åkerbruk men dessa är

naturaliserade. Naturaliserad åkermark har inga spår av kvävepåverkad vegetation eller insådd av vallgrödor eller vallbaljväxter.

 

Naturbetesmark:

används som betesmark till djur. Den är inte plöjbar och vegetationen är naturlig och inte negativt påverkad

av gödsling eller insådd. De är ofta är mycket artrika. Djurens bete tillsammans med låga näringsnivåer ger förutsättningar för

att fler arter ska kunna samsas på liten yta. Många av arterna är småvuxna med krypande växtsätt som är effektiva att hushålla

med den näring de kan komma åt.

Slåtteräng: brukas genom att vegetationen slås i juli-augusti med skärande eller klippande redskap. Vegetationen samlas ihop

och förs bort. Ibland efterbetas slåtterängar. Eftersom slåtterarbete är en tids- och därmed kostnadskrävande brukningssätt är

det endast en mycket liten del av vårt landskap som brukas på detta sätt idag. De få slåtterängar som brukas är ofta mycket

artrika.

 

 

 

 

 

 

Betesdjur

 

Sambete eller växelbete mellan olika djurslag är ett effektivt sätt att få en bra avbetning samtidigt som parasittrycket blir lägre. Olika djurslag betar på olika sätt och därför utnyttjas betet effektivare och djuren slipper äta omkring sina egna gödselhögar vilket minskar parasitsmittan. Ska du låna betesdjur kan det vara bra att se hur besättningen födosöker för att se hur de klarar av eventuella slyuppslag eller ohävdsarter. Olika besättningar betar på olika sätt men om man generaliserar så kan man säga att:

 

Nöt

Nötkreatur är generalister. De äter en blandning av gräs och örter genom att använda tungan för att samla ihop vegetationen och sedan slita av det. Det är fler besättningar av köttras som äter slyuppslag än det är från mjölkrasbesättningar. Har du blöta marker är nötkreatur oftast lämpligast.

 

Får

Får föredrar örter framför gräs vilket är viktigt att tänka på om du har mycket värdefull flora. De är mycket duktiga på att bekämpa slyuppslag. Får är inte lämpliga på blöta marker.

 

Get

Getter äter sly framför gräs och örter och kan vara särskilt lämpliga på marker med en riklig föryngring av löv, speciellt under en restaureringsfas. Tyvärr kan getter ibland gnaga av barken på träd och dessutom vara mycket svåra att hålla instängslade.

 

Häst

Hästar föredrar gräs framför örter. De äter ibland blad från träd och buskar men är inte effektiva på att bekämpa kraftiga slyuppslag. Däremot kan de ibland äta av barken på träd. Oftast sker det när de saknar grovfoder, framförallt på vintern men även sommartid om gräset är kortvuxet och spätt. Hästar kan tillgodogöra sig förvuxen vegetation betydligt bättre än idisslare då hästar kan kompensera ett lågt energiinnehåll med att äta mer, till skillnad från idisslarna.

 

 

Har du möjlighet att kombinera flera djurslag på din betesmark är det positivt för skötselresultatet men även för att minska mängden parasiter. Djurslagen söker föda på olika sätt och hästar har inte samma parasiter som nöt och får.

 

 

 

 

 

 

Sveriges framtid

 

Genom att du sköter din mark på rätt sätt bevarar du biologisk mångfald och kulturvärden samtidigt som du kan producera mat, tjäna pengar, njuta av det öppna landskapet och bidra till att bevara de marker våra förfäder vårdat under så lång tid.

 

 

 

Vi slipar följande knivar kockknivar, köksknivar, slaktknivar, yxor till styckare, slaktare, jaktlag, jägare, restauranger, butiker och privata hushåll.

Knivarna destilleras rutinmässigt före all slipning.

Vi våtslipar alla knivar på slipsten.

Vi slipar knivar på plats hos restauranger, butiker samt företag.

Vi slipar alla sorters knivar, förutom keramiska knivar.

 

Här kan du lämna in knivar för slipning.Vill du lämna in knivar för slipning? Lämna in dina knivar till någon av nedanstående butiker i ditt område. Observera att varje inlämningsställe har rätt att själv välja priser för slipningen. För dig som kund innebär det dock en mycket enklare hantering att själv ta dig till din lokala affär. Hämtning och lämning sker 1 gång per vecka.

 

Skicka era knivar på slipning

När ni skickar era knivar för slipning returneras de färdigslipade inom 24 timmar!

Vi slipar slaktknivar, kockknivar,köksknivar,yxor till styckare,slaktare,jaktlag,jägare,restauranger,butiker och privata hushåll.

Knivarna destilleras rutinmässigt före all slipning.

 

 

Saluhallen

-en butik i samarbete på internet för leverantörer, grossister,konsumenter, privata, proffs och hem & hobby.

Vi är helt fristående så ni finner ett stort varierat utbud av produkter,både nytt och begagnat.

Vår vision är att skapa en bättre vardag och en lyxig helg för alla.

Vår strävan och mål är att alltid kunna erbjuda våra kunder samt leverantörer en god service och snabba leveranser.

 

Vi har funnits på marknaden sedan mitten av 1980-talet i nuvarande form, med traditionell knivslipning på vattenkylda slipstenar, med kunder runt om i Sverige och Europa, vi är etablerade på natursköna Hökensås.

Vi knyter an till den tradition som finns bland knivslipare, skärslipare, knivmakare och tillverkare. Rätt kniv och noggrant slipad bidrar till nöjet att laga mat.

Professionell knivslipning med rikstäckande upptagningsområde i både Sverige och Europa för att skicka knivar för slipning med post eller annan distributionsfirma, som lanserades 1986 med stor framgång då vi blev rikstäckande och på senare tid även i Europa inom knivslipning.

In och utlämningsstället är aldrig längre ifrån kunden än närmaste postkontor, postombud eller distributionsfirma.

Mer om oss

KONTAKT

Tre Knivar

Häldeholm Månsabolet 1

566 93 Brandstorp

Sweden

Email: info@slipaknivar.com

 

Copyright Tre knivar 2017 @ All Rights Reserved | Sidan levererad av TRE IT